Så fel det kan bli… men räcker en ursäkt?

Så vansinnigt fel det kan bli ibland. I en tidning skriver prästen Helena Edlund ett bebattinlägg om SvK och islam, som väcker min nyfikenhet. Jag kände inte till prästen i fråga och gjorde en googlesök på henne. Blir nyfiken på hennes ställningstagande och vill se om hon har skrivit mer i ämnet.
Det visar sig att hennes dotter har en blogg där hon skriver om sin mamma, och jag känner igen dottern. Det visar sig att hon var med på Sverigedemokraternas valvak för ett år sedan. Jag bevakade valvakan, skrev och fotade för tidningen Dagen. Tidningen valde att illustrera artikeln med bland annat en gruppbild där dottern fanns med. När jag då ser att prästens dotter finns med på min bild blir jag lite humoristiskt överraskad. Lite som att, ”oj vad världen är liten”.
På Twitter lägger jag upp en länk på artikeln till ett par journlaistkollegor, där alltså dottern finns med på bild, jämte en annan länk till hennes hemsida där hon själv publicerar bilder från samma valvaka. Alltså: mest för att visa på sammanträffandet.
Bilderna har snart sagt varit ute i ett år! Men någon tar skärmdumpar av mina inlägg och skickar dem till Politiskt Inkorrekt, där de lägger till texten ”Nu sätts drevet igång så smått.” Och sen fylls hela komentarsfältet av allehanda okvädningsord mot mig för att jag skulle vilja hänga ut dottern. Jag blir kontaktad härom och tar snabbt bort mina twitterinlägg för att jag inser att de missförstås, vilket jag är ledsen över och tycker är hemskt tråkigt.
Jag är inte lagd åt det hållet att vilja svartmåla eller såra människor eller blanda in anhöriga. Sånt är fel, anser jag. Men i kommentarsfälten framställdes det som att jag skulle vilja dra igång ett drev mot prästen och hennes dotter. Jag fattar ingenting, blir illa berörd. Min redaktionschef går in med en kommentar och tar kraftigt avstånd. 
Samtidigt fortsätter kommentarsfältet att fyllas av den mer kränkande inägget efter det andra om mig. Inga journalister eller medier drog igång något drev mot prästen eller hennes dotter. Men mig hoppar de på, i kommentar efter kommentar.
Jag får sedan kontakt med Helena Edlund och förklarar mig och bakgrunden, och det jag skrivit ovan. Hon är vänlig och inte ett dugg upprörd. Hon är förstående och säger att varken hon eller hennes dotter har tagit särskilt hårt vid sig. Hon tycker att kommentarstråden gått över alla tänkbara gränser och tycker att Politiskt Inkorrekt borde rensas på alla påhoppen på mig. Det finns ju liksom ingen som helst grund för dem. 
Ja, vad säger man? Jag är frestad att tro att hade det varit en svensk journalist som skrivit samma sak så hade de vidriga påhoppen inte kommit.  Men jag är inte den som beklagar min bakgrund. Men vad ska jag tro när folk angriper ”muslimen” Haore med vämjeliga ordval?
En sak ska dessa ”kommentatorer” i alla fall veta! Jag älskar mitt kära nya hemland Sverige! För ett bättre Sverige kommer jag att fortsatt vässa min penna, och ge allt. I alla lägen!

UPPDATERING: Jag har nu även talat med dottern och förklarat läget och bett om ursäkt ifall hon känns sig illa berörd av att ha uppfattats bli ihopkopplad med mammans debattartikel. Allt är lungt, säger hon.

Till sist: Jag valde från början att inte publicera kommentarer till den här bloggposten (inga kommentarer läggs ut automatiskt).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: